
En legend berättar att Gorgonzolans tillkomst har sitt samband med en mejeriarbetares kärleksnyck. För att kunna spendera mer tid med sin käresta, så sköt han upp ena dagens arbetsuppgifter till dagen därpå. När han sedan blandade ostmassan från föregående kväll med den från morgonen, så fick han fram en ost som aldrig tidigare hade tillverkats. Detta är vad som sägs, men Gorgonzola är förmodligen en utveckling av en ost som ärkebiskopen Ansperto da Biassono från Milano talade om i sitt testamente år 1881. Sitt namn har osten fått från en by som låg utanför staden Milanos portar där man för flera sekler sedan samlade ihop förbivandrande boskapshjordar. Ursprungligen var den här osten känd under namnet 'stracchino di Gorgonzola', det vill säga tillverkad av mjölk från 'stracche' (=trötta) kor. Det finns två typer av Gorgonzola: en med starkare smak ('piccante') och en med mildare smak ('dolce'). Den som kallas 'piccante' skiljer sig från den som kallas 'dolce' för sina mer utpräglade blå/gröna ådror, för själva konsistensen, för sin kraftigare smak, för de olika inplanteringarna av kulturer samt för en längre lagringstid.
Innan osten ska ätas rekommenderas att den ska ligga i rumstemperatur i minst en halvtimme: tack vare detta kommer smaken och de speciella och utpräglade smaksensationerna fram. Gorgonzola kan med fördel användas till förnäma såser och läckra puréer genom att tillsätta smör eller grädde vid kokning. Denna typ av användning skapar även en viss typ av återvinning, eftersom Gorgonzolan får en alltför kraftig smak efter en lång tids förvaring i kylskåpet. Gorgonzola 'piccante' passar bra ihop med goda röda viner som är något lagrade, men även ihop med en 'Moscato passito liquoroso' eller en 'Marsala vergine' (det sistnämnda vinet passar också mycket bra ihop med Gorgonzola 'dolce'). Gorgonzola 'dolce' lämpar sig däremot bäst med vita viner eller röda som är mjuka och fylliga i smaken.
