
Grana Padano har sitt ursprung från början av 1000-talet från hjärtat av södra Lombardiet. Munkarna från cistercienserorden från Chiaravalle klostret uppfann detta recept för att kunna förvara överbliven mjölk. Dokument från 1100-talet vittnar om de första mejerierna som tillverkade en grynig ost med hård textur. Den fick namnet 'grana' (=grynig) på grund av dess ovanliga textur. Den fick stor framgång hos befolkningen i Lombardiet vilket ledde till en snabb utveckling av tillverkningen. Dessutom var den mycket lämpad för förvaring, vilket i sin tur ledde till att den såldes till handlarna i grannområdena. Historien om Grana Padano fortsätter genom århundradena: vi hittar den på bordet då underbara banketter hölls vid renässanshoven, Men även under åren med hungersnöd bidrog den med underhåll för lantortsbefolkningen. Tillverkningstekniken för Grana Padano har förblivit oförändrad sedan alltid och ännu idag så har denna ost de typiska smakupplevelser och näringsinnehåll som har gjort denna produkt så älskad och imiterad över hela världen.
Grana Padano kan konsumeras på de mest skilda sätt, riven, i tunna flagor eller i skivor. Vid alla tillfällen så är det frågan om ett tillskott av en delikat smakupplevelse tillsammans med den huvudsakliga mat som äts. Den tar aldrig överhand, utan den kompletterar och ger maten ytterligare smak. Den unga varianten, det vill säga ost som endast lagrats i ett år, är en utmärkt bordsost. När den däremot är lagrad i över ett och ett halvt år så är den mer kompakt och lämpar sig bäst för att rivas. Det är en utmärkt ost att använda till aperitif tillsammans med vitt vin, mousserande och inte mousserande, medan det passar bättre med ett rött årgångsvin om man avslutar måltiden med denna ost.

