Monte Veronese Dop
Monte Veronese är en ost gjord på komjölk enbart från de fruktbara betesängarna i Lessina, som ännu är fullständigt naturligt bevarade. Ostens ursprung går tillbaka till medeltiden och är en typprodukt i mejeritraditionen i bergsområdet nära Verona. Men det är först sedan början på 1800-talet som osten kallas Monte Veronese, vilket är namnet på området den kommer från
Hur man äter
Monte Veronese produceras i två typer, oskummad mjölk och förädlad. Monte Veronese på oskummad mjölk används som bordsost. Den kan ätas som en egen rätt, gärna med andra ostar, eller tillsammans med nötter, päron och druvor, eller som ingrediens i polenta-rätter eller pajer. Den förädlade Monte Veronese, som lagras sex månader, passar bra att rivas och passar utmärkt med lätt fruktiga röda viner, som Bardolino och Valpolicella.
Hur man känner igen
Identitetskort
- Sort
- Halvhård ost på komjölk, gjord i två typer, skummad och oskummad mjölk
- Beskrivning
- Monte Veronese på oskummad mjölk är cylinderformad med nästan platta över- och undersidor och svagt konvexa sidor; den är 7-11 cm hög och har en diameter på 25-35 cm; vikten är 7 till 10 kg; skalet är tunt och elastiskt med en mer eller mindre intensiv halmfärg; massan är vit eller lätt halmgul och har många små hål.
Monte Veronese på skummad mjölk är cylinderformad och har nästan platta över- och undersidor med en diameter på 25-35 cm, sidorna är svagt konvexa och 6-10 cm höga; skalet är tunt och elastiskt, mer eller mindre intensivt halmgul; massan är vit eller lätt halmgul och har få hål; vikten ligger på 6 till 9 kg
- Utmärkande drag
- Monte Veronese på oskummad mjölk har en behaglig och delikat smak; den på skummad mjölk har en rikare smak, som alla lagrade ostar, och blir starkare med lagringen
- Tillverknings område
- Produktionsområdet omfattar nästan hela provinsen Verona
- Tillgänglighet på marknaden
- Hela året
- Hänvisnings normer
- Europeisk registrering med EG förordningen nr. 1107/96 publicerad i Officiella tidningen L148/96 den 21 juni 1996; nationellt erkänd med dekret från den italienske premiärministern den 9 april 1993 publicerad i Italienska republikens tidning nr. 196 den 21 augusti 1993