News
Pecorino Romano Dop
Pecorino Romano, är en ost som kan skryta med ett ursprung från forntiden: Den var faktiskt uppskattad redan i kejsarpalatsen i det antika Rom, där man ansåg att den passade ihop med vad som serverades på deras festmåltider. Tack vare dess näringsvärde och att den var lätt att förvara, använde man dessutom den som basföda under romerska legionsresor. Produkten är tillverkad endast på fårmjölk från får som har betat på naturliga betsmarker i Latium, på Sardinien och i Grosseto provinsen. Tack vare sin allsidighet och att den har så goda närings egenskaper har osten, Pecorino Romano blivit en oumbärlig ingrediens i många regionala och inhemska matrecept.
Hur man äter
Pecorino Romano, kan användas som utmärkt bordsost redan efter fem månaders lagringstid, tillsammans med frukt eller färska grönsaker. Om man istället lagrar den åtta månader bör man använda den som rivost och smaksätta typisk romerska mat recept, som tex. Bucatini all'amatriciana eller spaghetti 'cacio e pepe', och tom. fiskbaserade varmrätter.
Hur man känner igen
Identitetskort
- Sort
- Ost som är tillverkad på bara färsk fårmjölk
- Beskrivning
- Formen är cylindrisk med platta sidor, vikten varierar från 20 till 35 kg och diametern från 25 till 35 centimeter. Ostmassan är kompakt eller lätt hålig; när man skär osten har den en färg, som varierar från vit till mer eller mindre intensiv halmgul färg
- Utmärkande drag
- Osten har en aromatisk och kryddigt god smak, som varierar beroende på lagringstiden, som går från fem (bordsost) till åtta månader (rivost)
- Tillverknings område
- Tillverkningen av Pecorino Romano sker i hela området av Latium och Sardinien regionerna och i Grosseto provinsen i Toskana
- Tillgänglighet på marknaden
- Hela året
- Hänvisnings normer
- Europeisk registrering med EG förordningen nr 1107/96 publicerad i GUCE ' EU's OT - L 148 den 21 juni 1996; nationellt erkänd med President dekretet 30 oktober 1955, nr 1269 publicerad i GURI ' Italienska Republikens OT - nr 295 den 22 december 1955; med kontrolluppdrag från MD 4 augusti 1995
