Kronärtskockan är en viktig ingrediens i medelhavsköket och ingår sedan urminnes tider i den gastronomiska och lantliga kulturen i centrala Italien. Odlandet av kronärtskockor går tillbaka ända till etruskernas tid, vilket bevisas av väggmålningar funna i några gravar i den etruskiska begravningsplatsen i Tarquinia. Men det var bara efter andra världskriget som kronärtskockan började sprida sig med förvånande hastighet, tack vare dess förträffliga egenskaper och dess allsidighet i köket. Idag är grönsaken mycket vanlig i de italienska central-regionerna, men det är särskilt i Latium som de bästa odlingssorterna utvecklats, och som gjort den romerska kronärtskockan till den främsta och den enda, hitintills i Italien, som skyddats med eu-märkningen igp, beteckningen för geografiskt skyddade produkter.

Den igp-märkta romerska kronärtskockan från Latium känner man igen tack vare etiketten med den ovala symbolen med en bild av kronärtskockan i mitten. Märket sitter på förpackningarna som måste vara förseglade och som kan vara täckta av plastnät eller genomskinlig plastfolie. När kronärtskockorna säljs i buntar måste märket sitta på bandet runt omkring. För den lokala konsumtionen, bara inom regionen Latium, är det tillåtet att sälja kronor av romerska kronärtskockor från Latium i buntar på tio, med bladen kvar och en stjälk på 10 cm eller längre, eller i buntar på odefinerat antal, formade som kottar och utan blad.