
Det finns en mängd historiska referenser som bevisar Culatello di Zibellos antika ursprung och dess spridning bland befolkningen i Emilia Romagna i områdena nära floden Po. Här är kombinationen av varma somrar och dimmiga höstar nyckelelement i den långsamma process som ger Culatellon (=den lilla rumpan) dess karakteristiska smak och doft. Bland de många illustra personer som berömt denna charkvaras omisstagbara smak märks krönikören Bonaventura Angeli, i sin 'Parma stads historia', och historikern Angelo Pezzana. Men den mest berömde uppskattaren av Culatello di Zibello var säkert den store italienske kompositören Giuseppe Verdi, känd som svanen från Busseto, som, inte av enslump, ligger i provinsen Parma, och är en av den fina salamins produktionsområden.
Innan man äter Culatello måste man ta bort snöret den är klädd i och ta bort säcken; det blir lättare om ni låter culatellon ligga en timme i vatten först. Sedan måste ni göra ren den, skölja och borsta den i rinnande vatten; sedan torkar ni den med en trasa och, om det behövs, låter ni den ligga några dagar i en trasa, fuktig av vitt vin. Sedan skär ni med en mycket väl slipad kniv, så skivorna blir riktigt tunna. Den uppskattas mycket serverad med bröd från tillverkningsområdet, gärna med lite smör, tillsammans med ett något mousserande vitt vin eller en torr malvasia.

