
Pachinotomaten har fått sitt namn av den lilla staden med samma namn i Siracusa, där jordarts- och klimatförhållanden är optimala för tomatodling tack vare den intensiva solinstrålningen, det salta bevattningsvattnet, markens textur och närheten till havet som mildrar klimatet, samt det faktum att frost sällan förekommer under vintern eller våren. Dessa faktorer sammantagna ger de utsökta kvalitetsegenskaper som är typiska för Pachinotomaten: dess söta smak, fruktköttets konsistens och den goda hållbarheten efter skörd. Pachinotomaten började odlas år 1925, men det var först från 1970-talet som odlingen fick någon större spridning och framgång, vilken kulminerade år 2003 när produkten fick skyddad geografisk beteckning.
Pachinotomaten skall helst ätas färsk Då kommer dess typiska söta smak helt till sin rätt, och den förlorar inte något av sitt höga näringsvärde, främst av vitamin C, som den är speciellt rik på. Produkten, som numera har blivit en symbol för Medelhavskosten, är lämplig som ingrediens i många kalla rätter, som sallader och kall pasta, men passar bra även till pizza, särskilt tillsammans med en annan specialitet i den italienska matlagningskonsten: buffelmozzarella från Kampanien.

De lådor produkten förpackas i förses med lock så att innehållet inte kan avlägsnas utan att det syns att förpackningen är bruten. På lådorna skall anges Igp Pomodoro di Pachino, gemenskapens symbol enligt kommissionens förordning (EG) nr 1726/98 av den 22 juli 1998, handelsegenskaper: klass och vikt, Pachinotomatens logotyp, samt en teckning av ön Sicilien med en cirkel kring den yttersta spetsen där Pachinotomaten odlas.