Geografisk referens i området där vinet görs är just Monte Conero, en udde som slitit sig loss från den appenninska bergrryggen, som reser sig ur den låga kusten sydöst om Ancona för att hastigt kasta sig i Adriatiska havet. Legenden säger att det rör sig om den sista resten av det antika Adria, ett slags Atlantis som sträckte sig ända till Dalmatien och som dränkts av Adriatiska havet. Vinets ursprung går många sekler tillbaka: det finns rester av ett benediktinerkloster, där man på druvor plockade på Coneros sluttninar gjorde ett glimrande rödvin. Kanske var det munkarna som gav vinet dess namn, genom att ta efter grekernas namn på corbezzolo-busken eller det så kallade "havskörsbäret", som växer på Coneros sidor. Rosso Conero beröms redan av Plinius den Äldra, som i sin "Naturalis Historia", i kapitlet om viner på Adriatiska kusten, säger att bland de mest berömda vinerna hörde de från Ancona-trakten. Även den berömda poeten Giacomo Leopardi, författaren till det Oändliga, berömmer Rosso Conero-vinet, eftersom han var från regionen Marche (föddes och levde i Recanati), i sina tankar om vin och berusning, som inte är så kända. Av den stora mängden Montepulciano-druvor får vinet de viktigaste särdragen: en stark rubinröd färg, en intensiv, vinaktig doft som är fyllig och fruktig. Den omisskännliga smaken känns torr i munnen, är rik på kropp, och är bestämd samtidigt som den är len och harmonisk.

Varje etikett måste bära skriften Denominazione di Origine Controllata (ursprungskontrollbeteckning) förutom de andra indikationer som lagen föreskriver, nämligen:Regionen som produkten kommer från;Produktens namn bestående av namnet på druvsorten vinet är gjort på, tillsammans med det geografiska område den druvan odlas i;Vinets nominalvolym;Namn eller firmanamn på den som tappat vinet på flaska samt namnet på platsen där vinet tappats på flaska;Namn och kod på den som tappat vinet på flaska, vilket också kan förekomma på tillslutningen (korken eller kapsylen)Namnet på staten;Lottens indikation;Ekologiska indikationer.