Regionens namn är utomlands ofta förknippat med framförallt mode. Det är Milanos förtjänst, kanske landets enda "metropol", vilken erbjuder en frenetisk, jäktig och modern bild, som tycks vara ljusår från världen på landsbygden, som man har svårt att tänka sig ska finnas några få kilometer från de världskända skräddarnas strålkastare.

Men "made in Italy" av haute couture och det goda matbordet går hand i hand. I själva verket, om nu de andra provinserna kanske är mer synligt förknippade med landsbygds värdena, gömmer sig en landsbygdssjäl även bland de gotiska tornspirorna på katedralen. Jordbruket spelar fortfarande en viktig roll i Lombardiet, där man lätt hittar utmärkta viner, passande till smakrika rätter: såsom regionens ostar, charkvaror, av så att säga en vingastronomisk produktion, med sekelgamla rötter.

Å andra sidan räcker det att ta sig en titt på en av Italiens mest kända romaner, som "De trolovade", för att ofta stöta ihop med det longobardiska köket. Även Ermanno Olmi har i sin välkända film "Träskoträdet" återspeglat 1800-talets lantliv i Bergamo trakten. Det typiska köket och dess varor har äntligen definitivt lanserats och representerar en viktig komponent av ytterligare en turismattraktion i regionen, som redan är rik på dragningskraft. Lombardiets kök, kan faktiskt stolta med höga siffror: det finns 46 "skyddade produkter", från vin till olja, från charkuterier till grönsaker. Det är dock i vinkällare som man anser att Lombardiet har sin starkaste sida: det finns två ursprungskontrollerade och garanterade viner (Docg märkta), Franciacorta och Valtellina Superiore, medan de Doc märkta (ursprungskontrollerad beteckning) är tolv och slutligen de Igt märkta (typisk geografisk indikation). På andra plats, och då ofta tillsammans med vinerna på bordet, kommer ostarna. Det finns nio longobardiska Dop märkningar (ursprungsskyddade), och bland dem hittar vi två välkända hårdostar - Parmigiano Reggiano ost (parmesan) och Grana Padano ost - och de mest välkända mjuk ostarna: Gorgonzola, Quartirolo lombardo och Taleggio. Det är ingen tillfällighet att man även hittar falska imitationer av dessa ostar, både i Italien och utomlands. Man är dessutom tvungen att nämna det mantovanska päronet, med sin Igp märkning, dvs. skyddad geografisk indikation (som, kan ni tänka er, även passar till dessa ostar), innan vi övergår till det smakfulla kapitlet om de longobardiska charkuterivarorna, vilka stoltar med fyra Igp märkningar och två Dop märkningar. Bland de första finner vi den uppskattade Bresaola della Valtellina ihop med tre varor, framstälda "tillsammans" med andra regioner (Cotechino-fläskkorv, Zampone-fylld grisfot och Mortadella, ursprungligen från Modena och Bologna); de två Dop märkningarna är istället helt och hållet från Lombardiet: Salame di Brianza och Salame di Varzi. För att fylla den rika longoardiska korgen med attesterade produkter, finner vi tillsist två Dop märkta, extra jungfruliga olivoljor, Garda och Laghi Lombardi.