Strada del Culatello di Zibello vindlar sig fram på en sträcka av omkring 90 kilometer genom den del av Parmaprovinsen som ligger mellan Via Emilia och Po och vanligen kallas la Bassa (låglandet), som är rik på konst och historia och där dimmorna och fantasin skapar en speciell miljö. Marker som ligger mellan huvudfåran till den mäktiga floden Po och de trakter där mästaren Giuseppe Verdi föddes, levde och komponerade oförliknelig operamusik, och där Giovanni Guareschi, geniet vars penna skapade historierna om Peppone och Don Camillo, föddes. Ett avgränsat och isolerat slättområde, som dock som ett dyrbart juvelskrin bevarar inte enbart natur, historia och kultur, men också en av hela regionens rikaste och mest välsmakande gastronomiska traditioner. Därför finner vi i dessa nejder inte bara praktfulla residens utan även Culatello di Zibello och Parmigiano-Reggiano, obestridliga kungar bland charkuterivaror och ostar.

Man kan komma in på Strada del Culatello di Zibello från flera håll. Ett bra vägval är att från Parma köra in på riksväg 343 mot norr, till Colorno, det första raststället på denna smakens väg. Strax efter Colorno lämnar man stora vägen: detta är den östra inkörsporten till vägen och till det område kring vilket vägsträckan vindlar och där den berömda korven framställs, vilket bara sker i åtta kommuner i distriktet. Det kallas la piccola Versailles - semesterort för de farnesiska hertigarna - och visar fortfarande stolt upp sitt praktfulla palats med stuck, fresker och värdefulla boaseringar.

Åker man från Colorno mot väster kommer man inom några minuter till Sissa med dess lilla slott från fjortonhundratalet och sin traditionella charkuteritillverkning som erbjuder den välsmakande spalla cruda. På vägen norrut, när man passerat den vindlande Tarofloden där den står i begrepp att kasta sig ner i Po, kommer man till Roccabianca, ett namn från fjortonhundratalet som enligt legenden hänför sig till den imponerande borg Pier Maria Rossi lät bygga åt sin älskade Bianca Pellegrini. På väg söderut lockar ett besök i kommundelen Fontanelle, födelseort för Giovanni Guareschi, den oförglömlige berättaren av historierna om la Bassa och dess personer.

På vägen tillbaka norrut viker man av västerut i Ragazzola och beger sig till Zibello, vägens epicentrum, ett paradis för finsmakare och geografiskt hemvist för charkuteriprodukternas kung. Den medeltida byn ruvar på minnen från släkten Pallavicinos tid, feodalherrar i dessa trakter.

Steget är kort från Zibello - fortfarande med Po på högra sidan - till Polesine Parmense. Redan kommunens namn avslöjar ett månghundraårigt band till den stora floden: det fasta deltalandet har uppkommit genom att de holmar som bildats av flodsediment under högvatten utvidgats så att de till slut förenat sig med flodstranden. Bland sevärdheterna kan nämnas palatset Due Torri, som även det uppfördes av släkten Pallavicino, och församlingskyrkan från sjuttonhundratalet.

Vägen viker sedan av mot söder och leder till de trakter där den store kompositören Giuseppe Verdi föddes. Allt i detta område väcker minnen av honom och hans konstnärliga talang. På det centrala torget i Busseto finns ett imponerande monument i brons tillägnat honom, framför den prestigefyllda Verditeatern, en liten klenod från artonhundratalet. I det historiska centret finns andra minnen av Verdi, Orlandipalatset, Barezzihuset och Heliga trefaldighetskapellet i kyrkan Collegiata di San Bartolomeo.
Från Verdiplatserna fortsätter vägen mot de urgamla herresätena på Parmaslätten. Från Roncole når man snart låglandets härskarinna, Soragna och dess magnifika och perfekt bevarade slott, som är familjen Meli-Lupis residens och har en mycket dyrbar och praktfull inredning.
Resan går vidare mot norr, där man kan besöka Guareschimuseet i kommundelen Diolo, vika av mot öster och komma till San Secondo Parmense. Borgen San Secondo var residens för grevarna och markiserna Rossi, och där ordnar man nu historiska dräktparader, bland annat vid den årliga paliofesten. I denna trakt ligger den gamla romanska församlingskyrkan i S. Genesio och helgedomen Madonna del Serraglio, längs den väg som i söder leder till Fontanellato, ändpunkt för Strada del Culatello.

Fontanellato domineras av den majestätiska monumentalbyggnaden Rocca Sanvitale, en av regionens vackraste borgar. Den omges ännu av vattenfyllda vallgravar och i den förvaras många konstskatter, som målningar, möbler och Parmigianinos serie av mytologiska freskomålningar i den berömda matsalen Diana och Aktaion. Andra sevärdheter är S. Croce (Heliga korsets kyrka) och, utanför den bebyggda trakten, helgedomen Beata Vergine del Rosario. Kommer man hit den tredje söndagen i månaden får man vara med om en rikhaltig antikvitetsmarknad.

Sammanfattningsvis, minnen av känslor och smaker från en resa bland Parmaslättens under.