Kanske Federico II Svevo, när han reste på vägen mot hans trogna Andria, stannade och smakade på oljan och vinet från Castel del Monte. Om han gjorde det gav naturen honom, precis som historien gjorde, ytterligare ett skäl för att lovsjunga Apulien. Hans mamma var normandisk och pappan tysk, själv omringade sig härskaren Federico II, som levde i flera olika slott i Apulien och i kungaslottet i Palermore, av lärda araber, greker och hebréer, i minnet av den latinska klassicismen och med en fascination för en europeisk och italisk kultur ur vilken den sköna medelhavsdieten uppstår.

Ända sedan medeltiden utvecklades Medelhavets mest blomstrande matmarknad på den vackra apuliska lantbygden och Dante talade i magnifika ordalag redan i Divina Commedia om "Apuliens lyckosamma jordar". Regionen har alltid varit trogen traditionen med den bästa produktionen av olivolja och spannmål, och har blivit Italiens hjärta i produktionen av pasta och olja. Den lokala maten är starkt påverkad av muslimerna som levde här den andra halvan av 800-talet, och av typiska rätter från den civilisationen.

Traditionen och historien har gjort det apuliska köket till en smältdegel för den kristna kulturen tillsammans med den muslimska civilisationen, som styrde Apulien till 1071, när riket i Costantinopoli drog sig tillbaka efter de normandiska påtryckningarna. Just från ett arabiskt ord lär de dialektala namnen komma på bandpastan tagliatelle. Man kan inte tala annat än väl om de apuliska rätterna: från pastan orecchiette till mejeriprodukterna, till pizzorna med de karakteristiska tomaterna, till bondbönorna, till vinerna, till de starka och örtiga smaksättningarna, ekon från den orientala kulturen.

Orientaliska är också danserna och deras musik, som la tarantella (uppvaktningsdans utförd av par till ackompanjemang av kastanjetter och tamburiner), som inspirerade kompositörerna Carl Maria Von Weber och Gioacchino Rossini att skriva variationer. Bari, Barletta och Trani är platser som etsat sig in i det italienska folkets minne tack vare dess historiska ära och de fina vinerna som kommer därifrån.

Det apuliska rika vinutbudet ger 25 doc-märkta viner, som det röda Barletta, Aleatico di Puglia och Moscato di Trani, som förstärker den kromatiska smaken i de 6 Igt-märkta vinerna (Daunia, Murgia, Puglia, Salento, Tarantino och Valle d'Itria). Den apuliska måltiden är en speciell triumf, smaksatt med de 4 extra jungfruliga olivoljorna (Collina di Brindisi, Dauno, Terra di Bari och Terra d'Otranto) och framhävt av den starka smaken i de dop-märkta ostarna: Canestrato Pugliese och Caciocavallo Silano.

Till sist ett dilemma som den kände vinjettecknaren Andrea Pazienza, född i Foggia, lät Johannes Paulus II uttrycka i en vinjett, med påven som tittar upp i himlen och säger: "...och om han verkligen finns?". I så fall - skulle vi vilja tillägga - har han säkert stannat och ätit här.