"Även städerna tror att de kommit till i sinnet eller av en slump, men varken den ena eller den andra räcker för att hållar väggarna uppe". Vi kan använda detta citat av Italo Calvino, författare från Ligurien, för att tala om Genova. Alla inslag av det "magra och beniga Ligurien" finns i Genova, som författaren lovsjunger i en av hans osynliga städer. "Det är en stad som existerar och som har en enkel hemlighet. Den känner bara till avfärder och inte återkomster. En vit stad, vänd mot månen, där gatorna ringlar sig runt sig själva som nystan. En stad där män från olika länder hade samma dröm och bestämde sig för att bygga staden de såg i drömmen". Genova har många kyrkor, som Cattedrale San Lorenzo, vars läge gjorde att kyrkbacken under hela medeltiden var Genovas enda folksamlingsplats, eftersom staden inte hade några torg eller någon plats för den antiklerikala makten. Staden har också fantastiska palats från barocken, renässansen och medeltiden, som San Giorgiopalatset som - byggt 1260 - 1451 blev säte för banken Banco di S. Giorgio, på dåtiden ansedd som en av Europas mest effektiva och välorganiserade banker, och som var Republiken Genovas kassaskåp ända till 1600-talet. Det sägs att Marco Polo som var fånge här, skulle ha dikterat "Miljonen" för Rustichello från Pisa, hans fängelsekamrat efter genovesarnas seger i Meloria.

Besökaren erbjuds en djupdykning i den marina republikens ärorika historia om han eller hon kommer till den liguriska huvudstaden i maj eller juni vart fjärde år. Då hålls nämligen regattan mellan de antika fyra marina republikerna, som känns igen på de olika färgerna och galjonsfigurerna. Amalfi känns igen på den blå färgen och den bevingade hästen; Genova på vit färg och en grip; Pisa på purpurfärg och en örn; Venedig på grön färg och ett lejon. Med tanken att ge tillbaka Genova till havet, ritade arkitekten Renzo Piano om hela det mest antika området i hamnen, framför Palazzo S. Giorgio och Piazza Caricamento. Idag har kvarteret strandpromenader och stora områden avsedda för fester och konserter. Här finns också utsiktshissen "Il Bigo", 1700-tals palatsen i Porto Franco, ett modernt kongresscenter och Akvariet som 1998 invigde "Det blå skeppet" (förbunden med den redan existerande anläggningen med en stor bro), och som sedan dess faktiskt är Europas största akvarium.

I Pra, i Genovas, provins får besökaren den första av många kulinariska överraskningar: peston, gjord på basilika som i Pra skördas hela året, vitlök, pinjenötter, parmesanost, pecorino sardo-ost och extra jungfrulig olivolja från den liguriska rivieran, som i sin tur görs på oliver av sorten Taggiasca, inplanterade av benediktinermunkar på 1200-talet.

Om man fortsätter längs den underbara liguriska kusten kommer man först till Savona, där man gör vackra keramikprodukter, och sedan till Alassio med dess ljuva överraskningar som fagoccio (sött bröd med kanderad och torkad frukt, smaksatt med anisfrön, vatten från apelsinblommor och Marsalavin) eller kyssarna från Alassio, sötsaker gjorda på hasselnötter. Att rekommendera är också ett stopp i Imperia, som är rikt på kulinariska förslag. Här kan man smaka på en annan typisk rätt ur det liguriska köket: pastan pansoti i nötsås (gjord på ägg, mjöl och vitt vin, fylld med betablad, borragoblad, spenat, ägg och ystad mjölk, och såsen gjord på finhackade nötter, mejram, brödinnankråm, parmesanost, salt och olja). Rätten serveras gärna med de Doc-märkta vinerna Rossese di Dolceacqua, som också är utmärkta till kött, vanligt och vilt, eller vinet Riviera ligure di Ponente, producerat även i varianterna Pigato, Rossese, Vermentino och Ormeasco.

Den 20 januari sker ett annorlunda skådespel i Dolceacqua, tillägnat martyren Helige Sebastian. En lagerbladsplanta förs i procession till kyrkan som processionen också startade från, och planteras sedan framför kyrkan. De troende drar sedan loss grenarna, en efter en, på lagerträdet som symboliserar trädet som den helige Sebastian bands vid och dog martyrdöden vid.

Missa inte heller det närliggande Sant'Agata D'Oneglia, där man gör en utmärkt olivkräm. Lämnar man kusten för inlandet kommer man till Triora, varifrån häxorna jagades under Inkvisitionen på 1500-talet, och på vars alpbeten getter och kor betar. Mjölken från de korna och getterna används till ostar, till exempel tumette och brusso, båda gjorda på getmjölk. Brusso är en jättegod ricottaost som får jäsa i stängda träformar, som man rör i ofta och som sedan konserveras under ett skikt av strikt Dop-märkt, alltså ursprungsskyddad, extra jungfrulig olivolja. Ett riktigt diaboliskt recept.