Vi befinner oss i floden Metauros trakter, där konstskatterna och de historiska vittnesmålen flyter ihop med flera sekler gamla gastronomiska traditioner, och ger liv till en mängd utflykter som innehåller god mat och dryck samt kultur.

Man kan knappt låta bli att starta från Urbino, där Bramante och Rafael kom från, ett viktigt konst- och turismcentrum, där man finner bland de bästa och mest värdefulla sevärdheterna från renässansen. Det är omöjligt att sammanfatta i ett par rader den lilla juvel av stad, som har mycket att ge sina många besökare. Urbinos historia och konstrikedomar är förbundna med hertigfamiljen Montefeltro, som blev Urbinos feudalherrar år 1213, och det var särskilt under hertigen Federico (1482-1508), som staden nådde sin storhetstid. Hertigpalatset var förr i tiden en samlingsplats för konstnärer och litterära personer och är idag ett emblem för det högadliga renässanspalatset, med dess berömda "tornfasad", och stadens största turistattraktion. De omkringliggande trakterna är hemland för den berömda, Dop-märkta, dvs ursprungsskyddade, osten Casciotta d'Urbino Dop, som det sägs att ingen mindre än Michelangelo var speciellt förtjust i.

Längs den så kallade röda vägen från Urbino till Fermignano är det säkert mödan väl värt att stanna och besöka den neogotiska kyrkan San Giovanni Battista in Crocicchia. Fortsätter man längs vägen, omgärdad av ett vindlande landskap av kullar och små dalar, kommer man till byn Fermignano. Historieböckerna berättar att i dessa trakter hölls slaget i Metauro (år 207 a.C.) där Hasdrubal från Kartago förlorade, och dog, mot de romerska konsulerna Gaius Claudius Nero och Marcus Livius Salinator. Ett karakteristiskt monument i byn är det så kallade Milistornet, ett massivt fort, fyrkantigt och krönt med små utsiktsbalkoner som soldater kunde skydda fästningen från, och skydda den antika bron med tre brovalv som går över Metauro. Att rekommendera är också ett besök i någon vinkällare eller vinbutik i området, där ni bör prova det delikata vinet Bianchello del Metauro, som görs just i Fermignanos kullar.

Fortsätter ni mot Cagli leder denna utflykten er till Acqualagna, ett litet lantbruks- och handelscentrum som utvecklas allt mer, känt främst för handeln med tryffel. Det är ingen slump att Acqualagna kallas "huvudstaden i färsk tryffel hela året": från den första oktober till den 31 december är det den vita tryffelns säsong och ända till den 15 mars för den svarta tryffeln. På våren och sommaren kan man finna den svarta sommartryffeln, även kallad Scorzone, bianchetto eller Marzuolo. För information om tryffelmässorna i Acqualagna kan ni kontakta kommunen (info.fieradeltartufo@comune.acqualagna.ps.it).

Utflykten avslutas i Fossombrone, en pittoresk liten stad belägen väster om Fano, mitt i det skyddade området i Cesane-parken. Besök gärna det antika samhället som än idag bevarar den ursprungliga medeltida stadskärnan med citadell och en Malatesta-fästning från 1200- 1400-talet. Här rekommenderar vi också varmt ett stopp för en måltid: de typiska rätterna i dessa trakter serveras ofta med en riktig nektar, som alla säger förhöjer smaken i maten, nämligen vinet Vernaccia di Serrapetrona. För att skilja det från de många vernacciavinerna i Italien har detta vinet ett särskilt tillnamn, "Vernaculum". Vinet har en doft av skogsvegetation och en rubinröd färg med lila nyanser.