Den stora slätten söder om staden Verona kallas Bassa Veronese (Veronas lågland), och där har Riso Vialone Nano Veronese, som fick skyddad geografisk beteckning år 1996, odlats i århundraden.

Här slingrar sig en väg som är intressant från många synpunkter - landskap, historia, kultur och matkultur.

I denna trakt kommer rikliga mängder vatten från källsprång och brunnar i dagen och bidrar tillsammans med oändliga risfält och stora odlade arealer till att skapa ett landskap som i sanning vädjar till fantasin. Området har värderats högt sedan äldsta tider och var bebott redan under yngre stenåldern, och det har under tidernas gång lytt under olika härskare: venetianare, kelter, romare, republiken Venedig och kejsardömet Österrike-Ungern.

Nutida konst- och kulturskatter har sina rötter i det förgångna. På vägen genom Gazzo Veronese kan man besöka det förhistoriska museet (tfn 0442579000) och Busatellokärret, en skyddad, vassbevuxen naturlig oas som är hemvist för olika fågelarter. I Villa Dionisi, i Cerea, finns Museo dell'Artigianato (hantverksmuseet, tfn 044280555) och San Zenos romanska kyrka och i Sorgà, nära Villa Brà, Museo della Civiltà Contadina (museet för landsbygdskultur, tfn 0457920006), Villa Grimani och Villa Bogoni från år 1460.

Den obestridlige härskaren över detta område är dock utan tvekan Riso Vialone Nano Veronese, som man kan smaka av på Isola della Scala, dess hemvist som också är säte för den förening som förvaltar rättigheterna, tillagat på de mest ursprungliga och smakfulla sätt, som den berömda Risotto all'Isolana, som skall njutas tillsammans med ett glas Soave Doc. Under rismässan på hösten kan man också delta i gastronomiska avsmakningar och tävlingar ägnade åt detta sädesslag.

Medan man är kvar på Isola della Scala rekommenderar vi ett besök i Villa del Vò och Bastiakyrkan. Över Tartarofloden strax utanför byn reser sig ett vakttorn som en gång uppfördes på en ö som var förenad med fasta land genom två vindbryggor, och där börjar en rutt som karakteriseras av Scalaborgarna, vilka förekommer i stort antal i detta område.

När man reser genom kommundelen Salizzole kan man beundra två höga kvadratiska torn, lämningar efter en Scalaborg som uppfördes i början av 1300-talet, tillsammans med Villa Sagramoso-Campostrini-Malafatti (från 1500-talet), Villa Pullè, Corte Busa och Villa Franceschini. I själva centrum av Sanguinetto finns en annan borg som nu är kommunstyrelsens säte, kyrkan Santa Maria delle Grazie (från början av 1600-talet) och l'Oratorio delle Tre Vie eller Rotondakyrkan från år 1747.

Man bör också besöka romersk-katolska kyrkan (från 800-talet) Santa Maria di Erbedello i Erbe' och bastionen Nogarole Rocca.

Utan att i konstens namn försumma andra områden där Riso Vialone Nano Veronese officiellt odlas - vi erinrar om att i produktbeskrivningen finns, utöver de byar som redan nämnts i vår resebeskrivning, även Mozzecane, Vigasio, Trevenzuolo, Nogara, Buttapietra, Concamarise, Casaleone, San Pietro Di Morubio, Bovolone, Roverchiara, Isola Rizza, Oppeano, Ronco all'Adige, Palù, Zevio och Povegliano Veronese - måste vi i varje fall betona att området är starkt jordbruksbetonat, då här framställs stora mängder kvalitetsprodukter: förutom ris, även meloner, jordgubbar, kål, sparris, soja, majs och tobak.

Jordbruksproduktionen omfattar även uppfödning av djur - nöt, svin och fjäderfä - som ger en bördig jord och skapat förutsättningar för att bygga slott, stora bostadshus, väldiga herrgårdar och kloster.

I korthet, en resa som är värd att göras, inte bara för ögonfägnadens utan även för smakens skull.