I efterkrigstidens Italien var vanligt folks viktigaste tanke hur man skulle få ihop lunchen och middagen, men folket från Kampanien har alltid varit skickligt på att klara sig ur dilemman. "Man ser genast att det är en neapoletanare på hur han beter sig, på hur han lyckas överleva 'utan en lira'", sa den store Totò, en komisk neapoletansk skådespelare.

Men det är den napoletanska pizzan som har givit världens heder åt Kampanien tack vare sina ingredienser av kvalitet: Dop märkta, San Marzano tomater, Dop märkt buffel Mozzarella från Kampanien, och sina Dop märkta extra jungfruliga olivoljor. Det berättas att det var en neapoletansk bagare som uppfann den, för att hedra drottning Margherita, kung Umbertos gemål, då de var på besök i Neapel. Han lät sig inspireras av den italienska flaggans färger, och använde det gröna hos basilikan, det vita hos vetemjölet och mozzarellaosten och det röda hos San Marzano tomaterna. Pizza, i form av pirog, åt man i själva verket redan på romarnas tid, men det är klart att tillsatsen av tomat, vilken "upptäcktes" i Europa tack vare erövringen av Amerika, var en god uppfinning. En uppfinning som först erövrade de Förenade Staterna, då den första neapoletanska pizzerian öppnades år 1905, på Spring Street 53 i New York; därpå följde resten av världen.

Skönhet, stor gastronomi och utsökta landskap är förövrigt den kampanska framgångens generösa ingredienser. Kapris skönhet - där engelska och ryska författare uppehöll sig, från Maksim Gorkij till Graham Greene, och där man, under 70-talet kunde stöta på en barfota och mycket vacker Brigitte Bardot eller en elegant och förförisk, äkta kampanska, Sofia Loren - passar utmärkt väl till det neapolitanska kökets raffinerade rätter.

Denna region kan inte genomfaras utan ett leende på läpparna och ett lätt hjärta, då naturen från vart och ett av dess hörn, liksom från Sarchiapone's hatt (teatermask från den neapoletanska komedin), erbjuder allt "guds goda": 19 Doc märkta viner, 1 Docg märkt och 9 Igt märkta, 3 specialiteter av extra jungfruliga olivoljor för att smaksätta det vita ungnötet (Igp märkt), och, i juletider, vid sidan om den traditionella pastiera (paj med vaniljkräm och kanderad frukt), en god torrone (vit nougat) fylld med utsökta hasselnötter från Giffoni. Ett riktigt gastronomiskt paradis kondenserat till 40 certifierade produkter.

Således, då ni drar runt på den sorrentinska halvön, på väg att plocka dess skimrande citroner eller att smaka på pasta från Gragnano, kom ihåg detta gamla talesätt: "till bords åldras man aldrig". Och framförallt, som Totò sa: "Man blir inte hungrig av att äta, utan av att fasta".