Olivodlingarna i Pescaras provins är mycket antika, och var omskrivna redan på romartiden. Det bevisar hur oupplösligt förbundna olivodlingarna är med detta området, vad beträffar historia, landskapet och ekonomin, och olivplantan förekommer i många av de lokala, antika heraldiska vapensköldarna. Runt odlandet av oliver har man under seklerna skapat ett socialt, kulturellt och ekonomiskt nät av mässor och byfester, men också, för producenternas del, flera kooperativ av producenter och olivpressar, så att sambandet blir en vital och dynamisk produktionsmiljö.

Det är ingen slump att just Pescaras provins var en av de första i Italien som erkändes eu-beteckningen Dop för ursprungsskyddade produkter, just för Aprutino Pescarese, den utsökta, extra jungfruliga olivoljan med frukttoner och låg syrlighet. Produktionsområdena är kullarna i Vestina-trakten (floden Tavos dalgång) och Casauria-trakten (en av floden Pescaras dalgångar), och där odlas de två olivsorterna: "Dritta", även kallad "Loretana" eller "Lordana" eller "Moscufese" (som står för de troliga ursprungsorterna) samt "Pollice" eller "Toccolana", som är vanligast i Casauria-trakten.

Tocco Da Casauria är den mest utvecklade trakten. Klimat, orografi och höjden över havet hjälps åt att göra Toccos kullar till en perfekt miljö för sekelgamla olivträd och högklassiga vinrankor. De första notiserna om Tocco, vars namn hänsyftar till byns läge "på bergsklippan", så som den ses av resenären som kommer på via Tiburtina Valeria, är från år 872. På 1500-talet hade orten sin bästa period, och då skrev man om stadens stadgar. 1706 däremot träffades staden av en mycket våldsam jordbävning som förstörde hela staden. Tack vare de arbetsvilliga invånarna byggdes staden upp igen på några år och strax efter Italiens enande, närmare bestämt 1862, fick namnet Tocco tillägget "Casauria" med motiveringen "historiska traditioner till det berömda och närbelägna templet i Casauria". På så vis började Tocco en ny historisk period: stadslivet blommade upp, precis som fritidsaktiviteter, handel och jordbruk.

Ett ytterligare bevis på hur viktiga olivodlingarna i Pescaras provins är, är följande rader, skrivna av Rémy d'Hauteroche, löjtnant i den franska armén ledd av Napoleons bror Giuseppe Bonaparte, som 1806 skrev om ett militärt uppdrag i närheten av Penne: «Vi marscherade genom en olivodling vars bladverk verkade vara av silver i månljuset...». «Äsch, i gryningen tänker ni inte på det mer. Det är natt, och det är dessa oändliga olivodlingar, denna tystnaden som gör en illa tilltygad».