Med dess sju bergstoppar spridda i en halvcirkel runt två små kratersjöar erbjuder Vulturemassivet och de gröna områdena runt omkring ett enastående vackert scenario, som ännu är ganska okänt och oupptäckt av de konventionella turistgrupperna. Mycket kända är i stället vingårdarna där man gör vinet Aglianico del Vulture, ett rött vin med stor personlighet och lång lagring, som verkligen är den lucanska vinverksamhetens stolthet.

För att njuta av detta exklusiva regionala vin, som passar utmärkt till de traditionella smakrika rätterna, räcker det att förflytta sig från Rionero in Vulture till Barile, eller från Rapolla till Melfi, för då åker man längs vida och bördiga fält täckta med vingårdar eller kastanjeskogar.

Cirka 10 km från sjöarna ligger Rionero In Vulture, ett trivsamt jordbrukscentrum, där man gjort intressanta arkeologiska fynd, bla av resterna av en romersk akvedukt. På plats bör ni smaka på det utmärkta Aglianico-vinet, den lika fina oljan Colline del Vulture, som väntar på erkännande av Dop-märkningen för skyddade produkter, och den traditionella lantkorven "pezzenta", typsikt exempel på fattigt bond-kök.

Inte så långt därifrån finner ni Barile, en antik albansk bosättning, som än idag håller sina rötter vid liv i några folkloristiska traditioner och i bevarandet av vissa ortnamn och andra termer på albanska. Runt omkring Barile finns de karakteristiska tuffgrottorna, som idag används som källare och i det förgångna beboddes av de albanska kolonierna.

Efter Rapolla, en pittoresk borg på toppen av en kulle, visar ett imponerande slott med torn att ni är framme i Melfi, staden som Fredrik II av Schwabien tyckte mycket om. Staden byggdes på tiden för hög medeltid och levde sin storhetstid under den normandiska epoken och under Anjouerna, vilket de många pampiga monumenten visar. Förutom det redan nämnda slottet bör man också se domkyrkan med det normandiska klocktornet som är ett av de bästa exemplen på normandisk konst i södra Italien. Bland de typiska ostarna i området rekommenderas Caciocavallo podolico och Cacioricotta, medan de så kallade marroncini di Melfi utgör en specifik konditoriproduktion.