"Du har säkert lagt märke till hur väl alla här känner till militärkonsten, jordbruket, boskapsskötseln; och att alla här måste känna till dem, och dessa är de mest ädla av dem". Så sade Tommaso Campanella, en viktig renässansfilosof från Kalabrien, som delvis inspirerad av hans hemtrakters skönhet och delvis av dess generösa frukter, uppfann teorin om Stilo, skapandet av den perfekta staden, "Solens stad". Han fick ge sitt liv för den utopin men Kalabrien och södra Italiens historia är grym, men vacker.

Greker, romare, araber, goter, longobarder, bysantiner, alla dynastier som styrde kungadömet Neapel och framåt, Anjouerna, Aragonarna, Borbonerna, Habsburgarna, Napoleons soldater, Garibaldinerna, alla har de lämnat ett spår av deras framfärd och minnen i regionen, som ligger mellan två hav. De silverfärgade klipporna som stupar ner i havet har åskådat, utan att döma, Garibaldis strider och flera tusen år tidigare, Ulisses', som seglade mellan de farliga Scilla och Cariddis gap och efter honom två andra greker, som kommit från havet: bronsstatyerna från Riace.

De är perfekt bevarade i Nationalmuséet i Reggio Calabria. En möjlig rundfärd i det antika Magna Grecia skulle kunna börja här, med att beundra de två hjältestatyerna i brons, daterade till 500 år f.Kr, som legat 2000 år i havet och funna, otroligt nog, intakta och fantastiska 1972. När själen fått vad den vill ha kan man fortsätta med sinnena: en rik gastronomi erbjuder gommen rätten mustica (nyfödda ansjovisar som torkats i solen och konserverats i olivoljan extravergine Bruzio) eller Soppressata (di Calabria Dop), den berömda salamin som stoppats i svintarm, gjord på låret, bogen och istret från grisarna.

Om man fortsätter uppåt längs kusten efter Villa San Giovanni, bland skulpterade klippor, hårda och kärvt vackra, som avtrubbas lite av de mjuka citrusodlingarna, livliga som bergamotton (Bergamotto di Calabria Igp) och lugna som clementinerna (Clementina di Calabria Igp), kan de träffa andra vittnesmål om kulturerna som befruktat regionen.

I Palmi kan man se Jätteparaden, två enorma figurer av trä och papier-maché som föreställer kvinnan Mata och den mörke mannen Grifone, följeslagna av en trio föreställande en häst. Där kan man också besöka det etnografiska muséet, som illustrerar årets och livets cykler, böndernas och fiskarnas arbete, boskapsskötsel, dans, musik, religion, vidskeplighet och magi.

I det kalabresiska köket används många starka kryddor nästan som en helig rit eller som svart magi. För när en kalabresare ber om peperoncino-peppar och häller den religiöst över rätten är det inte bara en fråga om mat, utan en gest som talar om hans regions historia och kultur, om en antik hunger och önskan om överflöd. Därför är paprikan, lökarna (mycket kända de röda från Tropea), bönorna, pumporna grunden i det kalabresiska köket. I Tropea, pärla på tyrreniska kusten, kan man glädja blicken med de märkvärdiga katedralerna i romansk-normandisk stil, och smaksinnet med de berömda röda lökarna, vita i mitten och nästan lila i utkanten.

6 km från Tropea ligger Drapia med dess typiska charkvaror: sidfläsket (Pancetta di Calabria Dop), lantkorven (Salsiccia di Calabria Dop) och capocollo-korven (Capocollo di Calabria Dop). Den sistnämnda görs på den övre delen av grisens urbenade ländstycke, som modelleras och torrsaltas mellan fyra och åtta dagar. Delarna tvättas, sköljs av med vinäger och bestryks med svartpepparkorn, sveps in i naturfolie och binds upp för hand. Efter åtminstone 100 dagars lagring, då man säger att tålamodet är de starkas dygd (alltså de bra kockarnas dygd), är capocollo-korven redo för att tillfredsställa era smaklökar.